Botehistorier från Sätra Brunn

doktor1703 skrev Sätra Brunns grundare Samuel Skragge en ”tractat” om kurerna år 1702, där han beskriver 54 sjukdomsfall. 28 var män, 26 kvinnor; 13 från allmogen och 16 ståndspersoner.
Sjukdomarna beskrivs som värk, ögonsjukdomar, slag, lamhet, blåssten, magsjukdomar, öronfluss, frossa, vattusot, andtäppa, ”utländsk eld”, ”gyllenåder” (hemorrojder), fallandesot (epilepsi) och flen – en sjukdom som numer kallas magkatarr.

Anick Jansdotter från Grytnäs var lam i nedre delen av kroppen och händerna så ihopdragna att hon inte kunde mata sig själv. Hon låg i en bod där källvattnet bars till henne och ibland körde Skragge henne till källorna på en kärra. Sedan hon badat och druckit i två veckor kunde hon börja sy, och efter fyra veckor kunde hon gå om hon tog stöd på bänkar och sängar.

Johan Göransson från Tibble i Litslena hade för sju år sedan fått tre ryggkotor slagna ur led och han gick med kryckor krökt som en båge och med vänster arm helt lam. Efter en månads brunnsdrickning kunde han lägga bort kryckorna och gick ”så fort som någon annan”. Året därefter kom han tillbaka och fick då styrka i armen så att han kunde ”lyfta den upp till hufvudet”.

Sigrid Johansdotter från Västerås kom till Sätra ”blind och ledd av en annan hustro, drack en månad och tvettade sig i ögonen och kunde sedan skönja och nämna allt hvad man för henne hölt”.

Vattnet var känt för att ”sätta fart på vaggorna”, dvs öka fruktsamheten och Gustav III ordinerades brunnskur då tronföljaren dröjde- Han valde mellan Sätra och Loka – dock avgick Loka med segern den gången! Vattnet ansågs även motverka depression och tungsinne. Det verkar ha hjälpt de flesta sjukdomar, och många är de kryckor som genom åren lämnats vid brunnshuset. Förr satt ett särskilt ställ i taket på brunnshuset där dessa kunde ställas upp som en gest av tacksamhet för boten.